Page 41 - Merimies 4 2015

sig genom 100 år. De första 30 åren kämpa- de förbundet ständigt för sin existens. Det är en otrolig prestation att de lyckades överleva efter 1933 års förlustbringande strejk och andra världskrigets prövningar. Trots det anser jag att Unionens verkliga historia börjar först efter fortsättningskri- get, då förbundet under niilo Välläris led- ning lyckades utnyttja undantagsförhållan- dena. Rederierna och staten tvingades först att godkänna ett system med slutna arbetsplatser och därefter med hjälp av is- brytartaktiken bevilja sjömännen många värdefulla förmåner. Välläris metoder för- åldrades dock när marknadskrafterna släpptes fria på 1980-talet.
Historiabokens sista kapitel heter ”Nya försämringar och ut aggningar på gång”. Skulle du ännu i dag kalla historieverkets avslutande kapitel så? Observera att jag satte ett frågetecken efter rubriken. Manuset till boken Kampen mot sjömännens slavmarknad blev klart i början av 2003. Fyra år senare uppdaterade jag min bedömning i min doktorsavhandling. Då konstaterade jag att Unionen ständigt är på defensiven, men utkämpar en seg re- trättkamp. Jag har inte satt mig in i de se- naste nio årens händelser, men jag märker att Unionen har behållit sin förmåga att
knyta kollektivavtal. Man har alltså inte lyckats rubba förbundets ställning.
Man kan inte tala om Sjömans-Unio- nens historia utan att nämna Niilo Wälläri, ”sjöstoppsrådet”. Skulle det nnas plats för en aktör som Wälläri i dagens fackföreningsrörelse?
Niilo Välläri var en skicklig och orubblig ledare som vilken som helst intressebevak- ningsorganisation skulle ha nytta av. Å an- dra sidan var han så förtjust i makt att han
Finska sjömän har en framtid om deras arbetskraft fortsätter att intressera rederier.
kvävde alla diskussioner om utveckling av Unionens verksamhet. Jag hoppas att Fin- lands fackföreningsrörelse inte längre be- höver nya välläre. För att nå Niilos mått skulle man först bli tvungen att återgå till 1930-talets arbetsförhållanden – och det bör i alla fall inte löntagarna vilja.
Nu skriver du den fjärde delen om AKT:s historia. Hur mycket skiljer sig sjöfar- tens och gummidäckstra kens intres- sebevakning och fackförbund åt? Tycker du att ett gemensamt trans- portförbund är en bra idé?
Under Välläris år vid makten lyckades Unio- nen utöva påtryckningar på egen hand med hjälp av besättningen på isbrytarna. Annars har sjömännens styrka vid arbetskon ikter i sista hand varit beroende av stuvarnas stöd. Ett sådant samarbete lyckas uppenbarligen, även om yrkesgrupperna inte tillhör samma förbund. Det är komplicerat att slå ihop sto- ra förbund, inte bara i Finland. Som histori- eforskare nöjer jag mig med att konstatera
att ett sådant projekt inte alltid leder till en effektivare verksamhet.
Om man skriver en fortsättning om Unionens historia som sträcker sig från 2000 och framåt, tror du att dess teman kommer att ha en annan betoning än i Kampen mot slavmarknad? Vad bör man belysa i en fortsättningsdel?
Jag kommer osökt att tänka på en rubrik som ”Försvara garantierna för säkerhet – Finska fartygsarbetares fackföreningsverk- samhet i globaliseringens era”. I Kampen mot slavmarknad och framför allt i min av- handling fokuserade jag på Unionens fram- gångar. Om jag skulle skriva en fortsättning skulle jag fästa störst uppmärksamhet på utmaningarna efter 1980-talet.
Har nska sjömän och det nska sjömansfackförbundet överhuvudtaget någon framtid?
Handelssjöfarten tillhör inte de så kallade solnedgångsbranscherna. Finska sjömän har en framtid om deras arbetskraft fortsät- ter att intressera rederier till exempel på grund av sin enastående kvalitet. Finska sjömän kommer nog även i fortsättningen att vilja tillhöra ett nskt fackförbund om det erbjuder aktuella intressebevaknings- tjänster.
Unionens historiabok
Timo Soukola. Kampen mot sjömän- nens slavmarknad, Finlands Sjö- mans-Union och dess föregångare 1905–2000; (översatt av Arne Larsson och Gösta Tompuri). Otava. 2003. 574 s. Förfrågningar och beställningar: Unionens kontor
Wälläri eller Välläri?
Timo Soukola skriver Niilo Wälläris ef- ternamn i formen Välläri. Enligt Souko- la motiverade Niilo Välläri aldrig varför han i medelåldern började skriva sitt efternamn med W. Som historieforska- re vill Soukola hålla fast vid namnets ursprungliga form. Sjömans-Unionen använder den stavning som Wälläri själv använde.
2016 • 4 // MS 41