Page 31 - Merimies 2 2018

De Gröna hotar
Dden finländska sjöfarten
en parlamentariska arbetsgruppen för företagsstöd som men istället under utländsk flagg och med utländsk besättning. regeringen tillsatt, åstadkom i princip ingenting. Grup- Den typ av populistpolitiker som Antero Vartia representerar är pen lyckades iallafall dra upp riktlinjer för vem som i fort- emellertid inte det enda hotet mot upprätthållandet av den europe- sättningen ska beviljas företagsstöd. För sjöfarten var iska sjöfarten och för de europeiska, framförallt nordiska arbets-
båda slutresultaten positiva: för det första att man i arbetsgruppen platser för sjömän och deras framtid. Exempelvis håller landets
LEDARE
för företagsstöd beslöt att inte dra in stödet för bemanningskost- nader inom sjöfart och att man i framtiden kommer att ta hänsyn till servicesäkerhet och sysselsättning vid beviljande av företags- stöd. Det ger hopp om att de som i framtiden kritiserar stödet åt- minstone kommer att lyssna på rationella argument istället för att försöka plocka enkla populistiska poäng.
Inom den parlamentariska arbetsgruppen för företagsstöd, var det den här gången Antero Vartia, riksdagsledamot för De Gröna, som var den största motståndaren mot sjöfartsstödet. Hans motiv för att dra in företagsstödet verkar mest ha varit ett märkligt sätt att framstå som en slags ekonomipolitiker: ju fler nedskärningar, desto populärare skulle han bli hos folket och desto större chans för honom att profilera sig som en stor ekonomipolitisk expert i nästa val. Vartia spred barnsliga och felaktiga åsikter omkring sig. Stödet för bemanningskostnader inom sjöfart är ett mycket bra exempel på hur viktigt det är för näringslivets internationella kon- kurrenskraft och fortsatta sysselsättning med beviljandet av stö- det. Stödet är också viktigt för Finlands försörjningssäkerhet.
Stödsystemet för sjöfart baseras på rekommendationer från EU-kommissionen, vars mål är att säkra den europeiska sjöfarten och sysselsättningen för europeiska sjömän. Om Finland inte be- viljades de stöd som kommissionen rekommenderar – liksom i andra sjöfartsländer inom EU – skulle vi inte längre ha en egen handelsflotta och sjömansyrket inom Europa skulle upphöra att existera. Finland har inte någon särställning i detta fall: konkurren- sen från tredje land vad gäller arbetskraftskostnader och rederibe- skattning är så att hård att det vore omöjligt att enbart klara sig med finländska villkor. Om vi skulle ge upp detta skulle slutresulta- tet bli att samma fartygstrafik till och från Finland skulle fortsätta
regering i Norge – under stora påtryckningar från Color Line-rederi- et – på med att eventuellt öppna Norges internationella skeppsre- gister NIS för passagerarfartyg längs kusten. Detta skulle innebära att den norska besättningen på fartygen med stor sannolikhet skul- le ersättas med filippinsk arbetskraft, vilket skulle leda till tusentals arbetslösa norska sjömän. Om förslaget blir verklighet, kommer Danmark och Sverige bli tvungna att följa i samma fotspår: annars vore det omöjligt att konkurrera med NIS-registrets lägre kostna- der. Det skulle sedan inte dröja länge innan även Finland skulle behöva se över sina rutiner.
Tills vidare handlar det emellertid bara om planer i Norges re- gering, några egentliga beslut har ännu inte tagits. Påtryckningar- na mot Norges regering är stora och man kräver en grundläggande utredning från regeringen innan något beslut tas. Man vill veta vilka konsekvenser förändringen skulle leda till gällande sysselsätt- ningen för norska sjömän och vad den skulle innebära för den nordiska sjöfarten. Vi får hoppas att det sunda förnuftet vinner även i den här frågan till slut.
Simo Zitting
Ordförande
simo.zitting@smu.fi
2018 • 2 // MS 31
PÅ SVENSKA