Page 40 - Merimies 3 2018

Vartsala vajerfärja är
en viktig knutpunkt mellan Ålands skärgård och fastlandet vid Åbo
TEXT OCH BILDER SAANA LAMMINSIVU ” N är det är riktigt dim-
migt ser man inte den motsatta stranden. Och inte ens färjans
ramp, som fälls ner på kajen”, beskriver Vartsala-färjans förare Ilari Kallio väderför- hållandena i skärgården.
Tjock dimma svävade över den finska västkusten dagen före första maj och i Gus- tavs hade Vartsala-färjan också dålig sikt.
”Vi tar hjälp av radarn när vi inte ser den motsatta stranden.”
Vajern sköter medhjälparens jobb på färjan
Färjan ”sågar” en rak linje från den ena stranden till den andra. Vajern gör färjan till
en linfärja och fungerar som ”hjälpreda” intill fartyget.
”Om linfärjan inte har någon vajer är den en vanlig färja och behöver mer en än förare.”
Vartsala färja är en vajerfärja och en intressant manick i sig.
”Man hör pappor berätta för sina barn nere på däck att vajern drar fartyget från en strand till en annan. Men så är det ju inte”, skrattar Kallio och huvudförtroendeman Markku Wahlstén, som kommit för att träf- fa honom.
Färjan drivs med motor, precis som andra fartyg. Vajern är bara en ”linjal” som visar vägen från en plats till en annan.
Dessvärre är bidrar den inte till att hålla far- tyget i rutt och på plats om den lämnar rut- ten. Så skedde också i Vartsala innan Kallio började arbeta där.
”Det var tjock dimma över bukten och färjan lämnade sin farled. Färjan var längre bort i bukten innan man upptäckte att va- jern inte var på plats och att fartyget var borta från rutten.”
Blicken mot horisonten och
den motsatta stranden
Wahlstén har kört färja hela livet och vet att man inte alltid märker om vajern saknas el- ler går av medan man kör. Ögonen, sinnet och radarn är sjömannens arbetsredskap.
40 MS // 3 • 2018