Page 42 - Merimies 3 2018

struerar Kallio över högtalaren fordonen som kört upp på däck.
Efter att ha packats ihop får alla bilar nätt och jämnt plats på färjan. Färjans ramp lyfts upp. Två bilar tycks vara på grän- sen att få plats på däck.
”Här ser man att vårt arbete kräver ord- ning och även en del räkning så att inte far- tyget överbelastas. Detta är däremot en helt normal fordonsmängd”, konstaterar Kallio och Wahlstén.
Virkeslastbil på färjans däck
På Vartsala färja färdas det också många virkeslastbilar.
”Ibland undrar jag hur det kan finnas så mycket virke på en ö och om man redan huggit ner och ödelagt hela den inre delen av ön”, småler Kallio.
Om det hämtas varor och virke från ön så transporteras det också nytt dit för att ersätta det som hämtats. Stora laster ma-
kadam och andra byggmaterial samt ar- betsredskap transporteras varje år till lokal- borna och stugägarna.
”Man kan säga att med Våno färja på sydöstra sidan av Åbo så borde vi snart ha en hel stadsdel klar räknat i makadam”, funderar huvudförtroendeman Wahlstén över lasterna som han transporterat ge- nom åren.
Varumängderna är dock ett tecken på att skärgården lever. Nytt byggs vid sidan om gammalt. Ilari Kallio är själv född i Gustavs och är ett skärgårdsbarn.
”Jag föddes i Gustavs och bodde här mi- na första elva år. Därefter bodde jag längs Nådendal-Reso-axeln i drygt 20 år, tills jag flyttade tillbaka hit.”
Han har sitt hem och sin familj drygt tio minuter från jobbet, alltså färjan. Närmas- te stenöken, alltså Reso, är ungefär en tim- me bort.
”Vägarna är hala på vintern och slask-
vädret är som värst. Det är mörkt hela ti- den.”
Pannlampan är ett heligt instrument för skärgårdsborna och sitter på huvudet vart de än går: det går inte att gå till vedboden utan pannlampan. Inte någon annanstans heller, eftersom mörkret ruvar över hela gården och området omkring.
Vädret bestämmer arbetsdagen
Naturen är starkt närvarande i skärgårds- bornas liv. Färjföraren befinner sig också mitt i naturen och dess krafter där han sit- ter uppe i sin hytt. På hösten och mot slutet av året är det becksvart ute. På våren och sommaren flödar hytten över av ljus.
”Dimmigt väder – och molnigheten som vi har just nu – är illusoriskt molnigt, efter- som man måste kisa med ögonen hela ti- den när man kör. I slutet av arbetsdagen känns ögonen grusiga och ibland har man lite ont i huvudet om vädret är dåligt.”
Förvånande nog kan även soligt väder ställa till det: havet glittrar upp till färjans styrhytt som en klar spegel. Havsström- marna försöker också knuffa bort fartyget från sin rutt. Nu svänger Kallio runt 180 grader i sin stol mot den nya färdriktning- en, den motsatta stranden.
Kallio är en flitig jägare, liksom många andra skärgårdsbor. Hunden följer också med ut i skogen. Hemma hos Kallio finns det två golden retriever och en tax. För- utom hundarna ser en 2,5-årig flicka till att det finns liv och rörelse i hushållet. Hon är redan en ivrig innebandyspelare.
”Här ute i skärgården har vi ett eget lag för barn, där det yngsta går i första klass och det äldsta i sjunde. Skärgårdsborna ordnar sådana fritidssysselsättningar för sina barn som det annars inte finns mycket av i trakten.”
Alla vi känner till skärgårdsidyllen, som många bara läser om i böcker.
”Skärgården är en fin plats att tillbringa sin barndom på och springa fritt i. Här finns hav, natur och lugn.”
42 MS // 3 • 2018