Page 47 - Merimies 1 2016

Arbetstagarens skyldighet att ersätta skada som skett i arbetet
TEXT sannaleena Kallio
sjömannen: Wc-stolen och avloppet i en passagerarhytt behövde lagas under kryssningen. under arbetet i det trånga utrymmet blev passagerarens värdefulla handväska blöt och smutsig, och nu kräver hon ersättning för den av rederiet. Kan arbetsgivaren kräva att jag ersätter väskan? och om det handlar om arbetsgivarens egendom som skadas medan man utför arbetet, är arbetstagaren då skyldig att ersätta den vållade skadan?
Sjömannen frågar, juristen
svarar
juristen: Om en person som står utanför arbetsförhållandet, dvs. en tredje part, vållas skada när man utför ett arbete ska bestämmel- serna i skadeståndslagen (412/1974) tillämpas. I tredje kapitlet i la- gen regleras arbetsgivarens ersättningsansvar för skada som föror- sakats av arbetstagaren, det så kallade principalansvaret. Enligt 1 § i kapitlet är arbetsgivaren skyldig att ersätta skada som arbetstagare förorsakar genom fel eller försummelse i arbetet. Skadan skall vara fast knuten till arbetstagarens arbete och arbetsuppgifter och skall ha inträffat där arbetet utfördes. Grunden för arbetsgivarens ersätt- ningsskyldighet är alltså arbetstagarens vållande. ansvaret styrs till arbetsgivaren baserat på arbetsförhållandet och den skadelidande skall rikta ersättningskravet direkt till arbetsgivaren, inte till arbetsta- garen. arbetsgivaren ersätter den utomstående fullt ut för den föror- sakade skadan enligt huvudreglerna i skadeståndslagen med beak- tande av den skadelidandes eventuella egna medverkan till skadan.
Principalansvaret innebär dock inte att arbetstagaren inte skulle ha något som helst ansvar för skador som han eller hon vållat tredje part i sitt arbete. arbetsgivaren har nämligen s.k. regressrätt dvs rätt att kräva tillbaka den utbetalda ersättningen eller del av den från ar- betstagaren. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i kapitel 4 i ska- deståndslagen. Enligt 1 § i kapitlet är arbetstagaren skyldig att ersätta skada som han eller hon i sitt arbete vållar genom fel eller försum- melse. Ersättningen skall dock vara rimlig med hänsyn till skadans storlek (förlustens mängd, omfattning, antal skadelidande m.m.), handlingens beskaffenhet (t.ex. grad av vållande, brottslig karaktär), skadevållarens ställning (bl.a. en eller era skadevållare, betalnings- förmåga), den skadelidandes behov (t.ex. social ställning) och övriga omständigheter. Har arbetstagaren endast gjort sig skyldig till lind- rigt vållande föreligger ingen skadeståndsskyldighet. Med andra ord tillämpas inte den skadeståndsrättsliga principen om full ersättning vid fastställande av arbetstagarens ersättningsansvar. Enligt denna princip skall den skadelidande sättas i samma ställning som rådde före skadan eller som skulle ha rått om inte skadan hade inträffat. Om arbetstagaren däremot har orsakat skadan uppsåtligen skall full ersättning betalas ut. Ett lindrigare ersättningsansvar illustrerar ar- betstagarens ställning som den svagare parten i arbetsförhållandet. Arbetstagaren skall arbeta och agera enligt arbetsgivarens arbetsreg- lemente utan möjlighet att vägra utföra arbete på grund av ett even- tuellt skadeståndsansvar.
Sjöarbetsavtalslagens 12 kap. 1 § innehåller på arbetsförhållan- det tillämpliga allmänna skadeståndsbestämmelser. Huvudprinci- pen är att såväl arbetsgivaren som arbetstagaren har skyldighet att ersätta den andra parten i arbetsförhållandet för skada som vållats uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt 3 momentet i paragrafen är arbetstagare som i sitt arbete orsakar arbetsgivaren skada skyldig att ersätta skadan genom tillämpning av de ovan beskrivna be- stämmelserna i i 4 kap. i skadeståndslagen.
För att sammanfatta svaret på frågorna: arbetsgivaren är i första hand ansvarig för skadan som vållats passageraren och skyldig att ersätta den fullt ut, dvs. i detta fall enligt det belopp som den be- gagnade designerväskan var värd precis innan den blev smutsig. Passageraren har gjort rätt genom att rikta kravet mot rederiet, dvs. arbetsgivaren. Du kan bli tvungen att ersätta arbetsgivaren för det utbetalda skadeståndet i sin helhet eller delvis om du i detta fall har agerat oaktsamt i en större grad än endast ringa. vid be- dömningen av grad av vållande ska man naturligtvis utgå ifrån vad som var rätt agerande i situationen. En noggrann arbetstagare yt- tar passagerarens saker ur vägen och skyddar omgivningen innan han eller hon påbörjat ett smutsigt arbete, vidtar nödvändiga åt- gärder kontrollerat och snabbt och städar upp efter sig. Om arbe- tet visar sig bli stökigare eller om det inträffar något annat oförut- sett kan man dock anse att arbetstagaren har agerat omsorgsfullt eller bara lindrigt oaktsamt, varmed det inte uppstår något ersätt- ningsansvar. För att kunna fastställa arbetstagarens ersättnings- ansvar och ersättningsbeloppet måste man alltså besvara två frå- gor: har arbetstagaren genom sitt agerande vållat skadan dvs handlat felaktigt, oaktsamt eller försummat något och om svaret är ja, i vilken grad på skalan lindrigt till grovt? uppsåt leder till fullt ersättningsansvar och kan också uppfylla kriterierna för brott. Samma principer och bestämmelser tillämpas även i fall där ar- betsgivaren är den skadelidande.
Rederierna har en ansvarsförsäkring (P&I) som även täcker skador som vållats såväl passagerare som arbetskamrater genom fartygsbesättningens oaktsamhet och försummelser. I en del fall kan försäkringsbolaget alltså betala ut ersättningen direkt till pas- sageraren istället för till arbetsgivaren.
Frågor är välkomna: sannaleena.kallio@smu.
2016 • 1 // MS 47