Page 37 - Merimies 5 2016

 Förtroendeuppgifter ger innehåll
– Visst har jobbet blivit vardag. Jag har seg- lat länge och släpat runt på allt möjligt i mina dar, säger tuomo alastalo.
Han är maskinreparatör och har arbetat tio år på Finnmaid, på ”ett helt okej fartyg”. Han har ändå börjat fundera på att byta far- tyg och har meddelat kontoret att han är intresserad.
– Att byta fartyg skulle kunna pigga upp. Jag har även funderat på att skaffa mig er behörigheter.
Alastalo är vice fartygsförtroendeman på Finnmaid. Det erbjuder variation och innebär att man lär sig nya saker. Och per- sonalens förtroende känns bra.
 Framgång ger en bra känsla
Den senaste tiden har Tuomo Alastalos tankar rört sig mycket kring hans privatliv. Han har små barn och har fått fuktproblem i huset.
– Men det gäller att ta sig i kragen och koncentrera sig på jobbet.
Framgång i jobbet ger en bra känsla. Ny- ligen hade man en del framgångar när per- sonalen på maskinavdelningen lyckades laga krånglande bränslepumpar. Alastalo
gillar också att man kan planera sitt eget arbete. Bra arbetskamrater är också en käl- la till glädje. På fritiden bastar de ihop.
– Ibland öppnar man också upp sig. Jag pratar om allt möjligt, även personliga sa- ker, med en del arbetskamrater.
Tuomo Alastalo uppskattar att man kan planera sitt arbete självständigt.
Man kan själv öka engagemanget
– Kämpar! Svaren från dessa arbets- tagare innehåller pärlor, säger jari ha- kanen, professor som undersöker ar- betsengagemang.
Tidningen Sjömannen bad denna forskningsprofessor vid Arbetshäl- soinstitutet att kommentera intervju- erna från Finnmaid.
– Arbetstagarna väntar inte bara på att andra ska rätta till saker och ting för dem, utan de letar också själva ef- ter sådant som kan skapa resurser. De kan njustera sitt arbete, dvs. göra det mer meningsfullt.
Hakanen hittar ansträngande och
belastande sidor som minskar enga- gemanget i arbetet hos alla intervju- personer. Å andra sidan nämner alla saker där engagemanget blomstrar. Rutin kan lätt kväva arbetsglädjen om man låter det.
Hakanen minns sin egen far, unto hakanen, som en gång i tiden var för- troendeman i Sjömans-Unionen och aktiv i Södra Finlands avdelning.
– Pappa hade förtvinat på ett jobb där chefen pressar på och klockkallen vaktar med stoppuret. Han trivdes till sjöss eftersom det var ett fritt arbete där man ck ta ansvar för sitt jobb.
2016 • 5 // MS 37