Page 45 - Merimies 2/2017

på utkik
Får man inte ha mer
än foten i strumpskaftet?
har ni tänkt På att vi sjömän har det ganska bra? Vi har ett förbund som vi inte behöver skämmas eller vara rädd för att tillhö- ra. Inom en del sektorer tycks det dessvärre numera vara en stor konkurrensfördel att inte känna till sina rättigheter och framför allt att inte tillhöra något förbund.
Att tillhöra Sjömans-Unionen kan jämföras med t.ex. en försäkring. Den ger skydd och trygghet, även om man kanske aldrig behöver ta hjälp av den. Förvånansvärt många tycks numera vara oklara med vad ett fackförbund överhuvudtaget gör eller var- för man bör vara medlem i det. Man kanske tänker att dagens spel- regler och arbetsförhållanden i arbetslivet är en självklarhet.
Man kan stolt säga var som helst att man är medlem i Sjö- mans-Unionen. Det verkar som om det väcker respekt och ger po- sitiva bilder. Att vara medlem i ett fackförbund handlar inte om politik. Det handlar bara om att försvara sina intressen, för parti- politik inte har påverkat Unionens beslutsfattande på länge. Unio- nen är obunden, vi har ingen politisk gruppverksamhet.
Alla utomstående ser inte ens alltid Sjömans-Unionen som ett fackförbund, utan främst som en del av något internationellt, en större helhet. Sådant hör jag bland annat i mitt arbete som viceor- dförande i FFC:s lokala organisation i Åbo. Sjömans-Unionen är dock både ett fackförbund och en viktig aktör inom internationella sjöfartsorganisationer. Den enskilda sjömannen behöver inte en- sam försvara annat än sin plats i mässen.
En sjöman behöver inte ensam försvara annat än sin plats i mässen.
Jag har funderat på varför så få medlemmar deltar aktivt i verk- samheten i Unionens avdelningar. Vår- och höstmötena är ju öpp- na för alla och där kan man påverka och lyssna på aktuella saker. Det kan naturligtvis vara så att man litar så mycket på avdelningar- nas styrelse att man inte känner att man behöver delta. Ändå vore
det bra om er medlemmar var med, eftersom det erbjuds nyttig och trevlig gemenskap. Detta är en gemensam sak för oss – ju er vi är, desto starkare är vi!
På nska fartyg tillhör nästa alla arbetstagare ett sjöfartsför- bund. Sjöfarten är en av de få sektorer där man är så brett organi- serad. Visst har Finlands nuvarande regering arbetat hårt för att personalen inom andra sektorer blivit medveten om fackförbun- dens betydelse. Regeringens tvångslagar och försämringar har gjort att många fackförbund fått enormt många nya medlemmar. Ett fackförbund köpte förra höstas en Jopo till statsministern för hans itiga medlemsvärvningsarbete: 4 000 nya medlemmar gick med i förbundet under en enda månad.
Ibland pekas Sjömans-Unionen ut som – kanske med tanke på historien – och kan anklagas för att vara en nej-rörelse. Men är det fel att vara en nej-rörelse i tider som den här? Är det fel att försvara sitt folk? Ska man söka allmänt godkännande genom att ge upp förmånerna som man uppnått genom hårt arbete? Det kan inte vara ett alternativ för Unionen.
Vi har klarat oss tillsammans genom många förändringsstor- mar i över 100 år. Nu om någonsin är det extremt viktigt att hålla på vår rätt. Arbetet till havs är slitsamt och man måste fortfarande få den ersättning man förtjänar för det. Visst måste väl även sjö- mannen få ha mer kvar än foten i strumpskaftet?
susanna mäntysaari
Skribenten är barmästare på M/s Finneagle och sekreterare för Sydvästra Finlands avdelning
2017 • 2 // MS 45