Page 43 - Merimies 2/2017

aimo myräkkä
Dagens ygande holländare
Förr i Tiden Fanns deT en vild beräTTelse oM eTT spökskepp, Den ygande holländaren. richard Wagner kompo- nerade till och med en opera om den. Det nns olika versioner om detta fartyg som seglar omkring på haven i all evighet. Enligt en har en kapten i vredesmod avfyrat sitt vapen mot Södra korsets stjärn- bild och ck som straff segla på haven i all oändlighet. En annan version berättar att en viss kapten skulle runda Kap Horn. En ängel varnade honom från att ge sig ut på det stormande havet. Kapte- nen struntade i råden och dömdes att segla i evighet.
Det konstigaste är att Den ygande holländaren har setts många gånger om genom tiderna – till och med i stark motvind. Ögonvitt- nena har varit både ansedda personer och helt vanliga dödliga. Hi-ohoj, säger Aimo. Bra berättelse.
Aimo läser alltid tidningen Sjömannen noggrant och får däri- genom veta vad som händer på vågorna och i land. Från februa- ritidningen kom Aimo att tänka på dagens Flygande holländare, som stillsamt seglar på världshaven utan besättning. Ingen står på däck och vinkar, ingen hissar välkomst agg i masten, ingen ljuder i listluren. Besättningen har lämnats kvar på stranden.
den obeMannade båTen sTyrs Från konTrollruMMeT
precis som processerna i ett pappersbruk, om Aimo förstått det rätt. Samma sjöman (kan han ens kallas det längre?) sköter era fartyg på samma gång. Man behöver inte längre köpa uniformer. En tröja och jeans räcker som arbetskläder.
Det är ju så man sparar in på arbetskraftskostnader. Men om något går fel då? På järnvägen blir det kaos då och då när datorerna krånglar och systemen råkat i oordning. Tågen går inte eftersom tra ken kräver en mängd olika apparater. Stationschefen har er- satts med en dator. Men visst, Aimo har varit på fartyg som haft en kapten och en levande besättning och ändå har man inte träffat rätt. Ibland var man i fel hamn och ibland höll inte tidtabellen. Det går inte alltid som det ska för människor heller.
Men så är deT ju, aTT Maskiner ersäTTer MänskligT arbeTe. Flygplanen yger redan nästan helt på autopilot, och det gör de bra. Nu styr inte människan bättre än maskinen längre. Så blir det säkert med fartygen också. Man måste bara se till att det inte sker en katastrof om något skulle gå sönder. När apparaterna inte fungerar får man inte köra på grund, på ett annat fartyg eller med full fart in i kajen.
I framtiden skulle det inte längre nnas sjömän kvar som kunde skryta om sina resor. Man skulle inte längre berätta om vilda stor- mar, om svår sjögång med tio meter höga vågor eller om ickor man träffat runt om i världen. Å andra sidan skulle ingen längre bli sjösjuk.
daTorer praTar inTe så MyckeT Med varandra och skry- ter inte om att ha seglat runt Godahoppsudden. Men det nns ju arti ciell intelligens, så man kanske skulle kunna koppla en resmin- nes- och skrytdel till datorerna. Det skulle nog vara roligt att höra datorer samtala med varandra.
Obemannade fraktfartyg och tankfartyg skulle kanske kunna funka. Men Aimo förstår inte hur Sverigefartygen eller Tallinn- linjerna skulle kunna skötas på distans. En maskin skulle sköta välkomsthälsningarna och den ”levande” musiken. Karaoken skulle vara halvautomatisk. Maten skulle tillagas redan i land och man skulle få den och sina drycker ur en lucka mot betal- ning. Hi-ohoj!
Obemannade fartyg tycks inte bli verklighet den närmaste fram- tiden. Och tur är väl det. Även om det skulle nnas kvar andra sjöfartsyrken skulle den romantiska gloria som svävat över sjö- männens huvud nog förfalla. Bara några gamla sjöbjörnar skulle då och då besöka restaurang Salve för att prata om de gamla goda tiderna. Där ser man att inget varar för evigt.
2017 • 2 // MS 43