Page 53 - Merimies 3 2018

Frågor om arbetstid till havs, del 2:
SJÖMANNEN FRÅGAR, JURISTEN SVARAR
Arbete, mat, arbete, sömn...
TEXT SANNALEENA KALLIO
SJÖMANNEN: Det talas om vilotider, vilo- och matpauser och fritid på fartyg. Hur fördelas dygnets timmar mellan arbetstid och övrig tid på fartyg i utrikesfart? Över vad måste arbetsgivaren göra upp arbetstids- planer och föra bok?
JURISTEN: På ett fartyg fördelas dygnet omväxlande mellan arbets- tid, pauser, vilotid och övrig fritid. Enligt sjöarbetstidslagen (296/1976) är arbetstid ordinarie arbetstid (8 h) samt tid då man utför övertidsarbete eller avvikande övertidsarbete. I kollektivavta- len har man avtalat om arbetstid som ingår i garantilönen och som omfattar ordinarie arbetstid och avtalad mängd övertidsarbete. Det beror på mängden övertidstimmar om dygnet rymmer någon annan fritid än vilotid och eventuella längre matpauser.
Enligt ovan nämnda lag är raster som är kortare än 30 minuter antingen arbetstid eller övrig fritid (9a §). Enligt 18 § i lagen räknas matrast på minst 30 minuter inte in i arbetstiden, inte heller annat avbrott i skeppsarbete som varar i minst 1 timme och där arbetsta- garen med sin förmans tillstånd får avlägsna sig från arbetsplat- sen.
Vilotid regleras i lagen med hjälp av begreppet minimivilotid. En- ligt 9a § i lagen ska arbetstagaren under varje period av 24 timmar (räknas från dygnets första arbetstimme, alltså inte kl. 00–24) ges en vilotid på minst 10 timmar (dygnsvila). Dessa tio timmar kan en- ligt lagen delas upp i två perioder av vilka den ena ska vara oavbru- ten i minst sex timmar, dvs. till exempel i åtta- och tvåtimmarsin- tervaller. Avbrottet i arbetet ska alltså vara i minst en timme för att vara vilotid. Förläggningen av vilotiden begränsas också av be- stämmelsen som säger att intervallet mellan på varandra följande vilotider får inte vara längre än 14 timmar. Förutom dygnsvilan ska arbetsgivaren se till att arbetstagaren under varje period av sju dagar får en vilotid på sammanlagt minst 77 timmar. I en period på en vecka ska alltså förutom dygnsvilan förläggas minst sju timmars ”veckovila”, t.ex. genom att varje 10-timmars viloperiod förlängs till 11 timmar.
Enligt tredje momentet i 9a § i sjöarbetstidslagen ska arbetsta- garen ges tillräckligt med ersättande vilotid om hans eller hennes vilotid störs av en kallelse till arbete. Sådan kallelse till arbete kan vara knuten till t.ex. arbete som nämns i 10 § i lagen och som är oundgängligt med hänsyn till hotande fara för människoliv, fartyg eller gods eller på grund av bärgnings- och eldsläckningsövningar.
Vad som betraktas som tillräckligt med ersättande vilotid beror på hur länge vilan avbröts, hur den förläggs i relation till utförda och planerade arbetstimmar och arbetstagarens behov av vila. Ersät- tande vilotid ges från arbetstiden i arbetsskiftsförteckningen.
Utanför dessa minimivilotider hamnar övrig fritid, som alltså in- te är sådan vilotid som arbetsgivaren ska anteckna i arbetstidsbok- föringen. Denna övriga fritid är flexibel: i den förläggs (extra) över- tidsarbete, som kan vara ordinarie eller avvikande övertidsarbete utan att skyldighet att ge ovan nämnda ersättande vilotid uppstår.
Av arbetsskiftsförteckningen, som enligt 19a § i sjöarbetstidslagen planeras och uppgörs för en arbetsperiod eller minst två veckor, ska framgå ordinarie arbetstid eller arbetstid som ingår i den kol- lektivavtalsenliga garantilönen samt timmarna som ingår i såväl dygnsvilan som minimivilotiden på 77 timmar och tidpunkten för dem. Med andra ord ska arbetstagaren veta i förväg hur och var arbets- givaren har förlagt dygns- och veckovilan. Enligt 20 § i lagen ska antalet utförda arbetstimmar och de ersättningar som betalts för dem för varje arbetstagare och separat antalet arbetstimmar i över- tids-, nöd- och söndagsarbete och de förhöjda andelar som betalts för dem antecknas i arbetstidsbokföringen.
Det är även värt att nämna att lagbestämmelsen om minimivi- lotider är tvingande, dvs. går inte att avtala på annat sätt i arbets- eller kollektivavtalet. I utrikesfartens kollektivavtal hänvisas det när det gäller vilotider bara till sjöarbetstidslagen och ges preciserande bestämmelser endast om mattider och -pauser samt om arbets- tidsbokföring. Inom inrikesfarten tillämpas lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (248/1982). Dess bestämmelser om arbetsta- garnas vilotider har i regel samma innehåll som sjöarbetstidsla- gen, med undantag för särskilda bestämmelser som rör insjöar.
Frågor är välkomna:
sannaleena.kallio@smu.fi
2018 • 3 // MS 53