Page 29 - Merimies 5 2015

Förbindelsefartygens egen kock och städa- re var bland de första som blev av med sina jobb i konkurrensutsättningen, och det nya företaget erbjöd dem inget arbete på fartyget.
Fel kollektivavtal och inget sjömans- arbetsavtal
Tidningen Sjömannen besökte M/s Skiftet i juli och intervjuade personer som då arbe- tade på fartyget. De sade att de var stödsys- selsatta och att de inte hade tecknat något sjömansarbetsavtal. Enligt personalen till-
lämpas hotell- och restaurangbranschens kollektivavtal på dem på fartyget. De vet att det avtalets lönenivå är lägre än vad den skulle ha varit enligt sjöfartens kollektivavtal.
För sin lön arbetar de 14 (och även 15) timmar om dygnet på fartyget: de sköter kaféet, lagar mat åt besättningen och stä- dar köket, mäss och restaurangen samt far- tygets allmänna utrymmen. Förbindelsefar- tygets kafé kan vara fullt med turister och andra passagerare på sommaren, vilket innebär att de har mer än 200 munnar att mätta.
Personalen i kaféet arbetade itigt under intervjun, men det var stressigt. Besätt- ningen på förbindelsefartygen har tydligen klagat på att kvaliteten på maten har för- sämrats efter att det privata kaféföretaget tog över: personalen gör visserligen sitt bästa, men alltför stor arbetsbelastning och alltför långa arbetsdagar kräver sin tri- but. Få av dem är utbildade fartygskockar, de kan istället vara utbildade inom helt andra områden.
Företaget kontaktade redaktionen
Efter besöket på fartyget ck tidningen Sjö- mannen ett brev från kaféföretagaren alexandra Mollgren. Där konstaterade hon bland annat att företagets ledning inte tagit
PERSONaLOMSÄTTNINGEN
i förbindelsefartygens kaféer är stor: de esta återvänder inte till fartygen nästa år. Det gör det svårare att sköta saker och ting. Ingen av de anställda har hittills velat begära korrigering på sina för låga löner som utbetalats enligt fel kollektivavtal.
ut sina löner på två år. Det känns underligt, eftersom det knappt nns någon företaga- re som driver sin verksamhet gratis.
Vi vet inte heller om ägarna Mollgren och Östlind själva skulle arbeta regelbun- det på fartyg, eftersom de bor i Stockholm och säger sig sköta kontakten med sina an- ställda bland annat via Facebook. Företa- gets skatteuppgifter har inte lämnats in till handelsregistret, så företagets omsättning och bokslut är svåra att kontrollera. Vi vet däremot att landskapsregeringen betalar nästan 24 800 euro i månaden till företaget för att sköta kaféerna.
Kaféföretagare Mollgren berättar i sitt brev till Sjömannen att hon har fått tillstånd av arbetarskyddsinspektör Henning Karls- son på Åland att använda hotell- och restau- rangbranschens kollektivavtal på fartyget. Om inspektören gett henne ett sådant till- stånd skulle Sjömannen gärna höra inspek- törens grunder till att använda ett sådant avtal av denne själv. Det väcker också frågan om huruvida denne är sin uppgift vuxen.
Personalen på förbindelsefartygen är rädda att tala om saken
De intervjuade anställda gav Sjömannen tillåtelse att skriva om arbetsförhållandena på fartyget, men skickade efter att artikeln skrivits ett kort brev till redaktionen där de sade sig vara nöjda med sitt jobb och att de inte hade något att klaga över. Det visar att personalen inte vågar prata och säkert är rädda att mista sina jobb. I augusti tog även Yle upp problemen som konkurrens- utsättningen av förbindelsefartygen med- fört. Där framgick också personalens räds- la att prata.
2
9
2
0
0
1
15
5•
•
4/
4
S
//
/M
MS
2
29