Page 39 - Merimies 5 2015

Aimo Myräkkäs
julklappsönskemål
Aimo har under sin sjömanskarriär stött på både vind och stiltje. En gång hamnade aimo till och med i en riktig tornado. Men nu känns det som om herr aimo slits sönder av en inhemsk regeringstornado. Herrarna som leder oss hoppar fram och tillbaka mellan olika åsikter, och ingen vet säkert vad som kommer att hända i vårt ljuva Finland. Det är reformer och besparingar, och inget tycks riktigt veta vart vi är på väg. Kommer en annans sjömanskneg att upphöra tvärt? Det vore synd, för den nska sjömannen har varit på- litlig och respekterade ända sedan segelfartygens tid.
Aimo minns en tid då sjömän var speciella. Det fanns gott om arbete, lönen var inte svindlande, men skatterna var inte heller av samma klass som i land. På fartyget gick det knappt åt några pengar, så en del blev det över till spargrisen. Dess- utom respekterades och uppskattades sjömän. Många var också bra på att berätta historier. aimo vet inte riktigt varför och när allt började glida som ett fartyg i svår sidvind. Det hade gått helt okej för rederierna, men hur började det lång- samma tärande som oftast berörde havsarbetare?
Man började skära ner på löner och tillägg, och i en del fall blev det lite si och så med arbetstiden också. Det började också komma ordlösa hotbilder. Om du inte gör så här kom- mer du att ersättas av t.ex. en estnisk eller lippinsk arbetare. De arbetar långa dagar utan att klaga och kräver inte mycket. Rädslans frö hade såtts. Hade rederierna blivit giriga?
aimo minns en sak som visserligen inte skedde under nsk agg, men som ändå är värd att berätta. En gång ck Aimo besöka en liten kryssningsbåt. Det talades franska, och i aktern satt Panamas märke. Båten hade naturligtvis ett eget tvätteri, som sköttes av en kinesisk familj. De hade plats i fö- ren, där tvättmaskinerna och all annan nödvändig rekvisita fanns. Ett annat ventillöst rum var deras bostad. Hela famil- jen på fyra personer arbetade på fartyget. De sov på tvättsäck- arna. intill dem låg rissäckar och en kokplatta. Där knogade de dagarna långa och där åt de också. Det hade de gjort i tre år. De sade att de inte hade sett solen på ett tag eftersom de inte ck gå upp på däck på dagen. aimo funderade länge på det. Skulle en nsk sjöman någonsin kunna ha det så här?
Hi­ohoj, säger Aimo. Det var som sjutton.
Som tur är behöver de nska sjömännen inte gå till ett riktigt så tufft jobb, men en hel del har de ändå fått ge med sig genom åren. arbetstiderna har förlängts, det har tummats på förmånerna, folk har blivit uppsagda, det har hotats med ut aggning, besättning har ersatts med ut- ländska ”degon” (om någon inte vet det så är dego gam- mal sjömansslang och betyder utländsk sjöman). Sjö- männen har gett med sig, men hela tiden har det kommit er krav.
Jyrki katainens regering gjorde ett smart drag när de drog tillbaka nedskärningarna i besättningsstödet. Om de inte gjort det hade mer än 4 000 sjömän varit arbets- lösa idag. Nu vill Juha sipiläs regering minska stödet med 20 miljoner euro. Vilket velande. Det är precis så- dant som skapar osäkerhet bland sjöfolk. Även om re- geringen byts ut ska man ha tydliga linjer. Nu känns det som om Finland styrs som ett kasino. Man spelar om stora rikedomar eller grav fattigdom. Man drar sig tillba- ka eller kanske bluffar. Det funkar inte. Finland har inte råd att mista tusentals yrkeskunniga arbetare som beta- lar skatt i Finland. Landets ledare borde se längre än vad näsan räcker. visst måste det sparas, men inte här, fun- derar herr Myräkkä.
Som aimo tidigare har konstaterat: Finland är en ö och behöver därför handel och sjöfart. Den måste vara nsk, inte bara för arbetarnas skull, utan även för att den är en stor del av vår tradition. Därför önskar sig Aimo bara en sak i julklapp till landets beslutande organ: vett, som får användas i styrningen av landet. Denna gåva kos- tar i själva verket ingenting, men har långtgående följder. Om den inte används nu kan det bli så att det snart inte seglar ett enda fartyg under nsk agg. Och det vill ju inte aimo.
God jul önskas landets ledare och alla sjöfarare!
Från,
Aimo Myräkkä
ä
k
k
ä
r
y
M
o
m
i
A