Page 38 - Merimies 1 2016

Framtidsutsikter för nländska sjöfarare i den nska
utrikestra ken
TEXT jessica troberg BILDER seidi guZejev OCH shutterstocK
för manskapet är förutsättningen för en hö- gre behörighet den, att sjödagarna i huvud- sak utförs i arbetsförhållande, inte i hand- ledd praktik. Konkurrensen är genomgående oavsett om studeranden är s.k. ungdoms- eller vuxenstuderande förutsatt, att stude- randen inte redan har ett arbete att gå tillba- ka till efter studierna.
Notera, att vaktmansbehörigheten inte är en egen examen i sig, utan bara en exa- mens del av sjöfartsutbildningen.
handels ottans och arbetsplatsernas utveckling under 2000-talet Sammansättningen av Finlands handels- otta har förändrats en hel del de senaste åren. Efter en nedång under 1980- och 1990 -talen har ottans antal sakta men säkert förstärkts och stabiliserat sig. Detta stöds därtill av att vi kan konstatera, att arbets- platserna inom utrikestra ken under de se- naste fem åren har hållits nästintill konstan- ta.
Den egentliga handels ottan omfattar nländska frakt- och passagerarfartyg med en längd över 15 m. De fartyg, som är avsed- da för utrikestra ken är därtill införda i för- teckningen över handelsfartyg. Rederierna i Finland rf:s (RiF) medlemsfartygsantal står för nästan 100 % av den egentliga handels- ottans utrikestra k. Det är ombord på dessa fartyg som största delen av den hand- ledda praktiken utförs.
Enligt arbetsmarknadsorganistationerna har antalet nya arbetsplatser för nländska sjöfarare, under nsk agg i utrikestra ken uppskattningsvis ökat med ca 600 platser efter introduktionen av blandbesättningen ombord på fraktfartygen år 2009 och ton- nagebeskattningsreformen, som kom i kraft under skatteåret 2011.
Trots att fartygens antal har ökat sedan 1990-talet, så kompenserar det fortfarande inte överskottet på sjöfarare som på intet sätt har visat sig vara en avtagande trend utan tvärtom en ökande. Detta kan inte en- dast tolkas som ett resultat av blandbesätt- ningarna, dvs. att arbetsplatserna går till andra än nländska eller Eu sjöfarare. även sjöfartsläroverken har ökat antalet antag- ningsplatser och inträdesintervjuerna, som tidigare delvis sållade bort de mest omoti-
Sjöfartsbranschens utbildning grundar sig förutom på den nationella lagstift- ningen även på internationella krav
som stipuleras i STCW -konventionen (Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers 1978). Konven- tionen trädde i kraft den 28.4.1984 och har modi erats och utvecklats ett ertal gånger sedan dess, senast i Manila på Filippinerna år 2010 (resulterade i de s.k. ”Manila 2010 amendments”). Finland har den 27.1.1984 rati cerat STCW –konventionen vilket inne- bär, att man därmed har förbundit sig till att utbilda sjöfarare i enlighet med de minimik- rav som koventionen ställer. I verkligheten ges sjöfartsutbildningen i Finland på en hö-
gre nivå än den som konven- tionen förutsätter.
arbete ombord på ett far- tygs däcks- eller maskinav- delning i utrikestra ken för- utsätter en utbildning eller examen och yrkesbehörighet i enlighet med STCW –kon- ventionen. En sjöfartsexa- men omfattas därtill av krav som kommer via den nationella lagstiftningen och som berättigar den studerande till en yrkesex- amen och till möjligheten att fortsätta sina studier på en högre nivå (ex. yrkes- högskola, universitet osv.). Enligt STCW -kraven ska det i en befälsexamen ingå minst 360 dagars handledd
praktik ombord på ett handels- och/eller skolfartyg.
Inom sjöfartsutbildningen har uppmärk- samheten under ett ertal år mer och mer riktats mot det kvantitativa överskottet av sjöfarare som utexamineras från sjöfartslär- overken. Överskottet anses i första hand främst omfatta befälsstuderanden och i sin tur vaktstyrmännen.
Orsaken till detta kan delvis förklaras med att ifrågavarande utbildning och exa- men idag erbjuds på tre olika orter i Fin- land, både på andra stadiet och på yrkes- högskolenivå. Läroverken på fastlandet är stationerade i Åbo, Raumo och Kotka. Där- till ordnas samma utbildning även på Åland. Sjöfartsutbildningen på de olika ni- våerna leder delvis till samma yrkesbehörig- heter vilket ökar överskottet inom vissa yrkesgrupper och försvårar den utexamine- rades möjligheter till en fortsatt karriär in- om branschen.
Det som dessutom försvårar arbetssök- andet avsevärt är, att samtliga sjöfartsexa- men/-utbildningar även innehåller sådan skolning som leder till att studeranden kan ansöka om vaktmansbehörighet redan efter 60 dagars handledd ombordpraktik. vakt- mansbehörigheten berättigar studeranden till att arbeta i manskapsbefattning som vaktman på däck och/eller i maskin. Detta faktum leder till att manskapsstuderanden som medvetet har valt att inrikta sig på uppgifter i manskapsposition blir tvungna att konkurrera med befälsinriktade stude- randen eller utexaminerade befäl om exakt samma arbetsplatser. Det bör tilläggas, att
38 MS // 1 • 2016