Page 42 - MS 3 2017

på utkik
Resa med rädslor och glädjeämnen
i stoCkholM Gjordes i Början av april en terrorattack Terrorattackerna i världen får mig också att tänka på, hur lätt det är
med en lastbil. Rädsla och oro från den grymma händelsen kom med passagerarna ombord på båten. Många pratade om händel- sen och det påverkade också mitt eget humör. Samtidigt tänkte jag, att man på båten många gånger upplever rädsla, men många gånger också glädje.
Jag började arbeta på båtarna 1985. Min första arbetsplats var M/s Finlandia. När det stormade var man ganska rädd, men med tiden ökade förtroendet för personalens yrkeskunskap och räddningsöv- ningarna minskade på rädslan. Jag arbetade då mest i barerna och speciellt i diskot på båten. Där hände under hela den här tiden bara några våldsamma händelser. Passagerarna respekterade och trodde vid den här tidpunkten fortfarande på oss ”uniformerade”.
År 1990 började den nya, na M/s Silja Serenade att tra kera. I början tänkte jag att hur båtens speciella konstruktion med ”gåga- ta” kommer att tåla Östersjöns stormar. Men det har den tålt bra under dessa 27 år.
Mitt arbete i barerna fortsatte och med tiden ökade de våldsam- ma händelserna och då speciellt i diskot på båten. Oftast bråkade passagerarna sinsemellan och vi som hörde till personalen var tvungna att vara domare i dessa matcher. Fortfarande på 1990-ta- let var det ganska säkert att ingripa. Nu på 2000-talet så är jag inte hemskt gärna domare. Skälen är många. Idag är det förutom alko- hol som gör passagerarna virriga, också narkotika; berusade beter sig mycket oförutsägbart. Personalens juridiska trygghet i rättsfall är obetydlig, även om företaget kräver av oss att vi ska skydda pas- sagerarnas säkerhet och företagets egendom.
Den största rädslan är att förlora arbetsplatser.
Nu är det inte längre stormar eller slagsmålen mellan passagerar- na som gör en rädd, utan den möjliga galningen, som kan gå om- bord på båten utan kontroll (jmf. med ygplatsernas säkerhetskon- troller) med ett vapen och börja härja på båtens promenad i ett förvirrat tillstånd.
att köpa en bilplats och köra in på båten med en sprängämneslast. Det är för lätt att åstadkomma förstörelse på båten, som åker mitt i Östersjön med passagerare och personal. På ygplatserna kont- rolleras såväl passagerarna såväl som deras bagage med röntgen, men på passagerarbåtarna nns inte motsvarande kontroll. Måste vi lära oss genom ett mycket dyrt misstag, i värsta fall med priset av människoliv?
Den största rädslan på båtarna är ändå att rederierna förlorar sina stöd och genom det förloras arbetsplatser.
Även den här våren var vi tvungna att spänt vänta på, om lan- dets regering lyssnar på förnuftet när det tar sina beslut.
Välmåendet på arbetet väcker även det oro. Psykisk ohälsa har ökat stort på båtarna, även globalt. Illamåendet tillsammans med ökningen av att man leder med rädsla, vilket speciellt extraperso- nalen måste möta.
Men det har dock funnits många glädjeämnen under min karri- är, speciellt under de första tjugo åren. Man har rat passagerares bröllop och födelsedagar och njutit av specialkryssningar som bry- ter rutinerna. Och framför allt har det känts bra att pensionera ar- betskamrater hela och friska.
Idag minskar tyvärr glädjeämnena, speciellt de som kommer från företagsledningen. Lyckligtvis är arbetskamraterna världens bästa. Och var kväll möter man en trevlig person bland passagerar- na .
pekka ahmakari
Skribenten är barmästare och förtroendeman på Silja Serenade
42 MS // 3 • 2017