Page 33 - Merimies 5 2017

Situationen på arbetsmarknaden Eoch Sipiläs regerings löften
fterlångacentralorganisationsdrivnaförhandlingarhar mans-Unionen upplösa kollektivavtalens lönebestämmelser, man nu återgått till normalläge: man förhandlar om kollek- varefter man kan förhandla om förhöjningar utan att parterna är tivavtal på fackföreningsnivå utan de ramar som centralor- bundna av den fredsplikt som följer av nländsk lag beträffande ganisation ställer upp. Allt grundade sig på att Finlands krav som gäller lönebestämmelserna. Det är givetvis önskvärt att
näringsliv EK ändrade sina regler, sade upp kontrakt centralorga- man uppnår ett resultat där förhöjningarna garanterar en godtag-
leDare
nisation emellan och drog sig ur sin roll inom arbetsmarknaden. Man kunde påstå att det handlar om taktik och skenbar förändring, eftersom EKs roll i arbetsgivarföreningars förhandlingar trots allt varit påtagande. Det ryktas om att EK lagt upp en viss nivå för sina medlemsföreningar som inte får överskridas vad löneförhöjningar beträffar.
På arbetstagarsidan är alla fackföreningar tvungna att ingå egna förhandlingar med målet att korrigera de fel och brister som före- kommer i kollektivavtal och som uppkommit under tidigare avtals- perioder, och samtidigt få igenom bästa möjliga löneförhöjningar för sina medlemmar. Vad dessa förhandlingar beträffar kan man inte tala om koordinering fackföreningar emellan eller om att göra upp gemensamma mål eftersom varje sektor klart har sina viktiga ärenden att göra upp – ärenden som eventuellt fått en lösning inom andra fackföreningar.
Inom Sjömans-Unionens huvudsakliga avtalsområden är kol- lektivavtalen i kraft till och med slutet av februari 2019. Trots detta förhandlas det efter årsskiftet skilt om löneförhöjningar som ska träda i kraft i mars 2018. Utgångspunkten för förhandlingarna samt storleken på förhöjningen är enligt det undertecknade på vå- ren 2016 kollektivavtalsprotokollet i enlighet med de olika parter- nas uppskattning av Finlands allmänna ekonomiska situation, den nska sjöfartsnäringens situation och sysselsättningsgraden inom sjöfarten, löneöverenkommelser speciellt inom exporten och transportsektorn i relation till den samt utvecklingen av arbetsta- garnas inkomst och köpkraft. De ovannämnda kriterierna är all- männa och på basen av dem kan man komma fram till era olika uppskattningar.
Ifall man inom Sjömans-Unionens huvudsakliga avtalsområ- den inte uppnår samförstånd med rederierna beträffande storle- ken på förhöjningar och ifall åsiktsskillnaderna är stora, kan Sjö-
bar utveckling av sjöfararnas inkomster och köpkraft.
även en annan hotbild är kopplad till de kommande förhand- lingarna och Sjömans-Unionens huvudsakliga avtals giltighet. Lan- dets regering har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda nedskärning och nödvändigheten av företagsstöd. En stödform som nämts är handels ottans stöd speciellt gällande passagerarfärjor. Nedskär- ningshotet ingick redan i Sipiläs regerings regeringsprogram, men slopades då handels ottans våren 2016 ingick konkurrenskraftsav-
talet med en två-årig avtalslösning.
Ifall regeringens arbetsgrupp trots allt bestämmer sig för att
skära ned handels ottans stöd och därmed fördärva den nländ- ska handels ottans internationella konkurrenskraft på ett sätt som oundvikligen leder till ut aggning, kan Sjömans-Unionen upplösa kollektivavtal inom sina huvudsakliga avtalsområden med en tre månaders uppsägningstid. Det är klart att nländska sjöfarare där- efter är tvungna att kämpa för sina arbetsplatser, inte med arbets- givare och rederier den här gången, utan med landets regering. Det skulle nu vara tid för Sipiläs regering att hålla de löften de givit.
Simo Zitting
Ordförande
simo.zitting@smu.
2017 • 5 // MS 33
på svenska
Jukka-Pekka Flander