Page 43 - Merimies 3 2018

”Jag kom för
att vikariera”
”Jag kom för att vikariera och är kvar än i dag”, säger Ilari Kallio om sin arbetskarriär på Vartsala
färja i Finnferries tjänst.
Först arbetade han på färjan som vikarie
i 1,5 år och sedan erbjöds han fast anställ- ning. Nu har han varit i rederiets tjänst i tre år. Före sin karriär som färjförare arbetade Kallio som däcksman på fraktfartyg.
”Jag arbetade på Bore och dess före- gångare Engship i 14 år. Omställningen från att arbeta 4–6-veckorstörnar till treskiftsarbetet som färjförare har varit stor och jag har varit tvungen att lära mig det.”
På Bore hann Kallio segla med M/s Na- jaden, M/s Bravaden, M/s Borden och M/s Autobay.
”Vi transporterade bland annat zink- tackor och containrar. Hamnen i Finland var Ingå, dit vi transporterade kalksten.”
Varorna hämtades från de förra öst- blocksländerna, Danmark och Tyskland samt Brittiska öarna.
”En gång åkte vi till Angola med M/s Borden och korsade därmed även ekva- torn.”
Färjföraren får sin del om frugan skäller
Det är ju så att färjan alltid är på fel ände av stranden. Man tänker sällan på att färjförarens arbete –
om något – är ett kundserviceyrke, åt- minstone om man se på feedbacken från kunder.
”Om någon bråkar med sin fru hemma och rusar upp på färjan med bilen så får ju föraren utan tvekan sin del av det”, sä- ger huvudförtroendeman Wahlstén, som genom åren lärt känna det mänskliga sinnet.
Det räcker inte att bara kunna köra fär- jan för att arbeta som färjförare, utan man måste också kunna hålla sig lugn och mes- tadels hålla känslorna inom sig även om
nästan all kundfeedback, om man får så- dan, är negativ.
”De ringer också direkt till förarhytten och skickar meddelanden. Många blir sura om de inte får plats på färjan.”
På sommaren och framför allt vid mid- sommar är kön till färjan kilometerlång. I det här yrket får man genom åren höra de mest otroliga förklaringar till varför någon borde få gå före i kön.
”De som får vänta på stranden är inte nöjda.”
Färjförarna förhåller sig lugna till feed- backen. Det måste de, för annars skulle de inte orka. Det är dock sällan som någon vågar komma upp till styrhytten för att säga
vad de tycker, utan i dag är det lättare att skicka ett anonymt sms eller meddelande direkt till färjan.
”Om det kommer ett utryckningsfordon till stranden tar vi inte ombord någon annan. Det är något som vi hoppas att passagerarna förstår. Orsaken är att vi inte får stopp på kön och att lastningen tar tid om vi tar med andra ombord. Utryckningsfordonet måste vidare med en gång”, hälsar färjföraren.
Och visst kommer det även positiv feed- back ibland och ibland får man lära känna passagerarna.
”Om någon blinkar med ljusen när de åker iväg är det ett stort tack till oss”, säger männen med ett småleende.
2018 • 3 // MS 43