Page 45 - Merimies 3 2018

bravader. Då är bara det dyra gott nog för kära frun, skrattar Tarja Hidvegi.
Årets säljare i Silja-koncernen måste ha säljförmåga och administrativa kunskaper och även öppenhet, humor och samarbets- förmåga. Kosmetikasäljaren Tarja Hidvegi uppfyller kraven.
Kineserna köper och
svenskarna är kräsna
När kvällssolen sjunker ner i havet slutar de kinesiska passagerarna fotografera landskapen och beger sig för att handla. Då behöver säljaren goda råd, för finska, svenska, engelska eller kroppsspråk gör ingen nytta med kineserna.
– Kineserna köper mycket, är uttryckslö- sa och vill inte diskutera. De vet allt om vå- ra produkter och är nöjda att varan är äkta. På sommaren kommer en kinesisk tolk till fartyget, vilket kommer att underlätta för oss, säger Tarja.
Innan butiken stänger frågar en svensk societetsdam efter billiga Nivea-krämer, en västfinsk kvinna betalar för sitt 200-euros- köp och ett ryskt sällskap staplar parfym- flaskor i sina varukorgar.
– Vid hektiska perioder kan det finnas 40 olika nationalitet på fartyget under en och samma avgång. Själv klarar jag mig på fin- ska och engelska. På ryska blir det en hel del dadada. Resten sköter jag med miner och teckenspråk, säger Tarja, som har en finlandssvensk pappa.
Klockan 23 är den tio timmar långa ar- betsdagen över för kosmetikaavdelningens anställda. Det är dags att dra sig till sängs i flerbäddshytten.
– För ett år sedan slutade vi sälja alkohol till kryssningspassagerare på utresan mel- lan torsdagar och lördagar. Då upphörde även hyttfesterna och störningarna. Nu är det verkligen lugnt, säger Tarja Hidvegi.
Tarja intygar att hon inte heller upplevt några andra trakasserier på Baltic Princess under de tre år som hon arbetat där. #Me- Too-kampanjen har inte behövts på fartyget.
– På min förra arbetsplats, Silja Serena- de, förekom det trakasserier, men här får kvinnorna vara i fred.
Det hatade havet kom med kärleken
För Björneborgsbon Tarja Hidvegi ligger sjömansyrket i blodet. Hennes mamma
seglade med bilfärjan M/s Polar Expressen mellan Vasa och Umeå och hennes mor- bror på svenskfartyget mellan Åbo och Stockholm. Tarjas pappa dog när hon bara var 11 år.
– Jag och min lillasyster lämnades i sticket. Sedan träffade mamma en kapten för ett containerfartyg på en kryssning i Karibien, gifte sig och flyttade till Kanarie- öarna. Jag hatade havet och fartyg från djupet av mitt hjärta, minns Tarja (f. Pitkä- nen).
Tarjas mormor såg flickornas trångmål och tog hand om systrarna. Mormodern utfordrade och utbildade dem och anmäl- de Tarja till tävlingen Miss Suomi. Det be- hövdes hjälp av en spågumma för att an- mäla henne till tävlingen.
– Spågumman tittade i sina kort och sa- de till mormor att flickan måste anmälas till skönhetstävlingar. Det gjorde hon och jag valdes till Miss Satakunda. Sedan nådde jag finalen i 1979 års Miss Suomi. Måste vi prata om detta nu? frågar Tarja.
– Ja, säger journalisten.
– Tack vare Miss- och Aurinkotyttö-täv- lingarna tjänade jag lite pengar, såg
– Männen kommer ofta till butiken med en inköpslista från sina kvinnor och fyller sedan varukorgen med produkterna på listan, säger Tarja Hidvegi.
– Skönhetstävlingarna hade i alla fall den fördelen att jag lärde känna kosmetika- och skönhetsbranschen. Nu är det ju bara ett jobb, skrattar Tarja.
2018 • 3 // MS 45