Page 33 - MS_4_2018

96 länder på listan
Jag springer på martti Vähä-Pietilä i en ramaffär i Hagnäs. Han lämnar in ett arbete och säger att han hämtar ut det om drygt sex veckor, när han är tillbaka från jobbet. Vähä-Pietilä är sjöman till yrket och tycker om att resa på fritiden. Fast det är nog mer av en livs- stil än hobby.
”Detta är min första vinter i Finland på sex år”, räknar han.
Nästa år går han i pension. I Finland tänker han ha en övernattningsplats i Hagnäs, där han stannar till innan han drar vidare. Mest planerar han att vara utomlands när pensionen dagas. Vähä-Pie- tilä tillhör det gamla gardet i det avseendet att han sett andra vatten än bara kustens tvättvatten.
”Jag har för närvarande 96 länder på min lista”, säger han om sina färder runt jorden.
Befälet utbildas för mycket och däcksper- sonal är svårt att få tag på
Vähä-Pietilä är utbildad sjökapten, men ar- betar som överstyrman i Godby Shipping.
”När du börjat i en bestämd tjänst i ett rederi kan det vara svårt att komma vidare även om man har utbildningen.
Genom sitt jobb kan han se saker och ting även ur besättningens synvinkel.
”Det är svårt att hitta däckspersonal i dag, eftersom alla vill vara styrman eller sjökapten.”
Det nya kadettsystemet på befälssidan anser han vara en dålig lösning. Han har in- te heller någon sympati för Trafikverket Trafi, som gör affärer med sjömännens pengar.
”Trafi är bocken som satts till trädgårds- mästare. Man måste hela tiden galoppera från en kurs till en annan och gå kurserna på fritiden.”
Rederierna försöker också skjuta över utbildningsansvaret på arbetskraften, alltså sjömännen, även när det gäller kostnader.
”Om du inte har något fast arbete får du själv bekosta en kurs så att du kan få jobb, vilket inte alltid finns.”
Fast jobb uppskattas
Vähä-Pietilä har arbetat på Godby Shipping
i 18 år. Saker och ting är ganska bra, bara det finns jobb.
”Rederiet försöker erbjuda alla fast arbe- te, vilket man måste uppskatta.”
Fartygen som seglar i Karibien har en blandbesättning. Besättningen kommer väl överens på fartygen.
”Rederierna borde ändå utbilda perso- nalen så att de kan arbeta med många olika nationaliteter. I det här jobbet har man inte satsat alls på det, fast man borde.”
1980-talets utflaggningsvåg i minnet: samma fel får inte upprepas
Vähä-Pietilä gick till sjöss som drygt 20-åring, men blev arbetslös då det tidiga 1980-talets utflaggningsvåg var som störst. Nästan hela tonnaget flaggades då ut från finsk flagg. Vähä-Pietilä miste jobbet till sjöss 1984 och arbetade i land som företa- gare i ett tiotal år, men återvände till havet i takt med att tonnaget kom tillbaka till Fin- land.
Den finska sjöfartens framtid har ibland hängt på tax freen, ibland på en så obetyd- lig faktor som snus.
”Det finska tonnagets framtid har många gånger hängt på mycket speciella saker. En sån liten sak som att försäljning- en av snus upphörde på passagerarfarty- gen ledde till att tonnaget flaggades ut här- ifrån. Och vilka följder fick då förbudet mot försäljning av snus? Snus säljs alltjämt, men på annat håll och via nästintill olagliga rutter. Den enda sektorn som fick lida var de finska rederierna. Vi miste hundratals arbetsplatser när tonnaget flaggades ut.”
Vähä-Pietilä önskar nu långsiktighet av de finska beslutsfattarna och sunt förnuft när det gäller sjöfartens framtid: låt oss be- hålla Finlands flagga i aktern, så har människor jobb och staten får in skatte- pengar.
2018 • 4 // MS 33