Page 46 - Merimies 1 2018

AIMO MYRÄKKÄ
Persona non gratis
AIMO ÄR INTE SÄKER på vad denna na latinska term betyder, de. Man tyckte inte längre att det var motiverat, att sk. ”plockare”
men den har någonting att göra med en gratis person. Nya saker har nått Aimos öron från sjötra ken. Nyheterna var sådana, att inte heller det traditionella julkåseriet skrevs. Den rådande situationen är någon form av kontinuum, vars början kan hittas några år tillba- ka i Sverige. Där bestämdes, att man förutom ordet för den tradi- tionella mannen ”Han” och det motsvarande ordet som betyder kvinna ”Hon” också ska få ett könsneutralt ord ”Hen” i språket, (vilket å andra sidan betyder höna). För mindre än ett år sedan meddelade Aamulehti att man skulle gå över till den könsneutrala stilen, där alla människor är personer.
Aimo kommer ihåg en gammal historia, när man för första gången i Finland försökte ersätta olika saker på det här viset. Då föddes legendariska uttryck som:
Ukonilma (Åskväder) = Vanhemman henkilö sää (En äldre per- sons väder)
Me Naiset lehti (Me Naiset-tidningen) = Me Henkilöt (Vi perso- ner)
Poikamiestyttö oli paras (Bachelorette var bäst) = Henkilöhenkilö- henkilö (Personpersonperson)
Nu har man i alla fall på ett rederi gått in på samma linje, alltså nns det inga försäljare, barmästare eller städerskor längre. Det nns personer, som man kan ytta från en plats till en annan. Med- mänsklighet har ersatts med spelbrickepolitik.
Inget nytt under solen
För över två decennier sedan fanns en liknande sak på ett kryssnings- fartyg. Ett utomstående konsultföretag anställdes för att mäta tid och steg. Barmästarens arbete undersöktes och man försökte ta bort onödiga steg, även om kunderna alltså resenärerna tyckte om dem. På samma sätt gick man med klockan igenom städarnas arbeten och man fann att, genom att minska på olika rörelser i städarbetet, kunde man säga upp personen eller ytta denne till andra arbeten.
På samma gång utbildade man resenärerna till att bli självgåen-
plockar tallrikarna från borden, som kutymen i allmänhet har varit i världen, utan när man hade ätit, ck kunden själv gå med sin an- vända tallrik och annat till någon speciell plats. Senare blev det modernt att allt betalades i kassan och sedan ck personen själv hämta sin dryck från en automat och en del av sin mat.
Nu har man på några fartyg börjat med sådant, att om man har börjat som expedit, så ska man på sin förmans eller en annan mys- tisk persons beordran gå och arbeta även på andra platser. Det nns knapp någon tid till att vila sig.
Hii-och-hoj! säger Aimo. Med sunt bondförnuft kan man tänka sig, att så här kan man inte göra. Hur kan en lagerarbetare arbeta i en bar? Eller är det möjligt, att en städare arbetar i köket? Ska styr- mannen sopa? År det kocken som sätter fast båten i hamnen? Vem ersätter kaptenen och var ska han arbeta?
Enligt Aimo måste man bli förtrogen med allt arbete. Det gamla ordspråket som är så sant är: ”Skomakaren, bliv vid din läst”: Det nns en stor del sanning i det. Det är inte rätt att låta människor arbeta med sådana arbeten som de inte behärskar till fullo. Oftast blir resultatet dåligt och om det går för långt så orsakar den också farliga situationer.
Aimo har hört, att många måste arbeta exceptionellt långa da- gar och det om något är något som stör människor, men syns ock- så i kundbetjäningen, som automatiskt blir sämre. Men inte mer om det, det nns ju tillräckligt med betalande kunder. Enligt Aimo är detta mycket konstigt. Sjöpersonalen har många gånger varit tvungen att arbeta mer när rederiet vill det, men nu känns det som om man tar i för hårt.
Aimo vill påminna om berättelsen om nålen, som bröt ryggen på kamelen som lastats för tungt. Är vi snart där? Det skulle vara bra, om man kunde gå tillbaka till den gångna tiden, då sjömannen var en annan man. Eller är detta inte längre möjligt? Någonting borde göras, även om vi idag hänvisar vilken orsak som helst, så måste vi spara en viss del mänsklighet. Om så bara för arbetstrivselns skull.
Aimo hoppas på det bästa och befarar det värsta.
46 MS // 1 • 2018