Page 49 - MS_5_2018

Pekka Puusti stödjer vindkraft. Han är beredd att ha ett vindkraftverk på sin gård.
gor heller. Jag skulle hellre ha ett vindkraft- verk än ett minikärnkraftverk på min gård, tillägger han.
Pekka Puusti åker till jobbet i Ajos hamn från Ijo i Olhava, som ligger mitt emellan Uleåborg och Kemi och där han har en gammal timmerstuga. Finlands största vindkraftverkspark ligger också i Olhava.
Det närmaste vindkraftsverket ligger un- gefär en kilometer från Puustis stuga. Det har inte stört honom, fladdermössen har inte exploderat och de berömda infravågor- na har inte stört hans liv. Puusti säger att han vant sig vid vindkraftverket.
– När det är lågtryck kan man höra ett slags dån när vindkraftverkets vinge roterar runt sin axel, förklarar Puusti.
Lärde sig av de gamla sjömännen
Pekka Puusti har arbetat i Ajos i Arctia Kar- hus tjänst på Jääsalo och på hamnisbryta- ren Ahto i fyra år. De tre tidigare vintrarna utförde Puusti samma arbete i Uleåborgs hamn. Arbetet där tog slut när arbetsgiva- rens avtal med hamnen löpte ut.
Innan han gick till sjöss hade Puusti alla möjliga diversejobb, vilket bland annat innefattade några års arbete i ett betong- injektionsföretag.
– Jag har också varit arbetslös. Under min arbetslöshet var jag med och renovera- de bogserbåten Alpo i Toppila hamn i Uleå- borg och träffade där gamla sjömän som lärde mig mycket om branschen, säger Puusti om sin bakgrund, vilket till stor del förklarar varför han hamnade i sitt nu- varande yrke på gamla dar.
Alpo var bogserbåt vid de allierades landstigning i franska Normandie år 1944. 60 år senare, år 2004, seglade Pekka Puus- ti på Alpo från Uleåborg till Normandie för att delta i 60-årsfirandet av landstigningen.
Efter en dryg vecka på den franska kus- ten återvände Alpo och besättningen till Bottenvikens kust i Uleåborg.
Puusti tänkte att havet även kunde er- bjuda honom ett uppehälle och genomgick
en däcksmansutbildning inom inrikesfart i Kemi. Därefter fortsatte han studera på WinNova i Raumo, där han lärde sig däck- och maskinsidan. Det inkluderade även praktik.
Avhandlingen väntar
Puustis arbetskamrat Ilmari Tausta blev däcksman eftersom han har sjömän i släk- ten.
– Min farfar och två farbröder var sjö- män. Min kusin har också varit och är fort- farande sjöman, berättar han.
Taustas egen sjömansutbildningen är fortfarande inte helt klar. Avhandlingen sak- nas fortfarande, men den ska han göra näs- ta vår.
Innan han fick fast anställning arbetade Ilmari Tausta två somrar på Arctia Karhu och några år som lättmatros och styrman på ESL-Shipping Oy.
Gott om is att bryta
– åtminstone i Bottenviken
I mitten av oktober, när solen sken från en klarblå himmel och det fortfarande var nå- gorlunda varmt, gissade Puusti och Tausta att de inte kommer igång med isbrytningen förrän senast efter årsskiftet. Det beror helt på isläget.
– I vintras var det ganska mycket is. Vi
Ilmari Tausta har gott om sjömän i släkten. – Min farfar och två farbröder var sjömän. Min kusin är också sjöman, berättar han.
kom igång med tvåskift strax efter jul och fortsatte fram till valborg, berättar de.
Hur tror däcksmännen att klimatföränd- ringarna kommer att påverka isbildningen i Bottenviken? Kan isbrytningen någon gång bli historia?
– Isen räcker nog till även i framtiden, gissar Puusti.
– Åtminstone i Bottenviken, fyller Tausta i.
2018 • 5 // MS 49