Page 58 - MS_5_2018

SJÖMANNEN FRÅGAR, JURISTEN SVARAR
Frågor om arbetstid till havs, del 4:
Isen smäller och det susar i vassen...
TEXT SANNALEENA KALLIO
SJÖMANNEN: Hur skiljer sig arbetstidslagen för inrikesfart från sjöar- betstidslagar som tillämpas på fartyg i utrikesfart? Har det någon bety- delse för kollektivavtalet vilken arbetstidslag för sjöfarten som tilläm- pas? Vad säger arbetstidslagarna för inrikesfart om regelbunden arbetstid, övertidsarbete och vilotider?
JURISTEN: Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (248/1982) är från 1980-talet, då det även fanns många andra speciallagar röran- de arbetstid. Lagen har dock förändrats genom åren och komplet- terats i flera omgångar. Däremot har den inte förnyats helt och hål- let, liksom inte heller sjöarbetstidslagen (296/1976), som är ännu äldre som lag. De senaste ändringarna i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart har varit principiellt viktiga, eftersom den fick nya bestämmelser som endast rör inlandssjöfart. De nya bestämmel- serna baseras på EU-direktivet om inlandssjöfart (2014/112/EU). Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart är liksom andra lagar som rör arbetstid en lag som skyddar arbetstagaren och är därför huvudsakligen tvingande, dvs. ska tillämpas som sådan såvida inget annat avtalats i kollektivavtalet. Med ett kollektivavtal kan man av- tala (22 §) något annat rörande bland annat arbetstidens förlägg- ning och beredskapstid, dagliga mat- och vilopauser, avlösnings- system och ersättning av övertidsarbete.
Enligt 1 § i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart tillämpas lagen på sådant arbete som avses i sjöarbetstidslagen (756/2011) på finska fartyg i inrikesfart. Med inrikesfart (2 §) avses trafik inom Finlands gränser, dvs. i finska territorialvatten. Med det jämställs trafik på Saima kanal och via Rysslands vattenområden i omedel- bar anslutning därtill till Viborg. Lagen tillämpas även då fartyget trafikerar tillfälligt utanför nämnda vattenområden. Trafikens huvud- saklighet är alltså det som avgör att lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart alltid tillämpas på t.ex. isbrytare, även om de då och då trafikerar t.ex. i svenska territorialvatten eller längre bort. Andra far- tyg i inrikesfart är t.ex. skärgårdens förbindelsefartyg och kustens passagerarfartyg.
stäms tillämpningen av arbetstidsbestämmelserna utifrån det vat- tenområde där arbetstagaren huvudsakligen arbetar (1 §).
Det finns några specialbestämmelser som rör bara inlandssjö- fart i lagen. Vilotiden per dygn får t.ex. inte understiga 84 timmar under sju dagar (12 §, i havssjöfart 77 timmar). Det maximala an- talet på varandra följande arbetsdagar baserade på ett avlösnings- system i inlandssjöfart är 31 (18 §). I nya 9 a § som trädde i kraft i juli 2018 regleras arbetstagarens maximala arbetstid. Enligt den får arbetstiden vid inlandssjöfart i genomsnitt inte överstiga 48 timmar i veckan under en period på 12 månader eller den kortare period som ett arbetsavtal för viss tid gäller. Med maximal arbets- tid avses den sammanräknade mängden regelbunden arbetstid och övertidsarbete. Om ett tidsbundet arbetsavtal på tre månader tecknats för sommarsäsongen ska arbetstiden spridas ut på 48 timmar per vecka under dessa tre månader.
Notera även att arbetstidslagen (605/1996) bara rör arbete som utförs i land eller i fast anknytning till det, dvs. till exempel restau- rangfartyg vid en älvstrand vars rep bara lossas när fartyget ska ställas undan för vintern eller vajerfärjor.
Den tillämpliga arbetstidslagens betydelse för kollektivavtalet är mycket stor. Ett kollektivavtal upprättas alltid utifrån en bestämd arbetstidslag. Till exempel Arctia-kollektivavtalet för isbrytare base- ras på lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart och utrikesfar- tens handelsfartygsavtal på sjöarbetstidslagen. Även om det finns likheter mellan bestämmelserna kan inte ett kollektivavtal som ba- seras på sjöarbetstidslagen tillämpas på trafik där lagen om arbetsti- den på fartyg i inrikesfart ska tillämpas enligt lagens tillämpningsom- råde. Det förhindrar även att ett kollektivavtal som baseras på arbetstidslagen för arbete i land (605/1996) tillämpas på arbete på ett rörligt fartyg.
Bestämmelserna om regelbunden arbetstid är mycket lika i inri- kesfarten och utrikesfarten. På ett fartyg i inrikesfart har arbetsta- garen samma skyldighet att göra övertidsarbete per dygn (8 § och 13 §) i högst 16 timmar per vecka. En annan skillnad från sjöarbets- tidslagen vid inrikesfart förutom övertidsarbete per dygn är över- tidsarbete per vecka (9 § och 14 §), som enligt lagen ska ersättas separat. Bestämmelserna om vilotiden per dygn (12 §) har också liknande innehåll (bl.a. 10 timmar/24 timmar), men en arbetstaga- re i inrikesfart måste dessutom ges en veckovila på minst 30 tim- mar och i inlandssjöfart under bestämda förutsättningar dessut- om extra veckovila (12 a §). Även de dagliga vilotiderna (11 §) har
I samband med att EU-direktivet om inlandssjöfart verkställdes
nationellt år 2016 var man tvungen att skilja mellan havs- och in-
landssjöfart (1 §) i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart. In-
sjöar definieras inte i själva lagtexten. Fartyg i inlandssjöfart är t.ex.
bogserbåtar som assisterar vid timmerflottning i älvar och kanaler
och passagerarfartyg i Insjöfinland. Om en arbetstagare arbetar på
flera av samma arbetsgivares fartyg på samma gång, varav en del
av fartygen trafikerar längs kusten och en del i sjöområden, be- reglerats närmare i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart.
58 MS // 5 • 2018