Page 43 - Handbok i att förbereda sig juridiskt

Testamenten och önskemål ifråga om begravningen
Då en person planerar för återstoden av sitt liv, och även vill ge anvisningar som gäller tiden efter sin död, kan det vara viktigt att uppgöra ett testamente och även framföra olika önskemål ifråga om begrav- ningen. Sådana dokument underlättar ofta de anhö- rigas situation, i deras sorg.
Testamente
Ett testamente kan göras om man vill bestämma över sin egendom också efter sin död. Utan ett tes- tamente fördelas egendomen mellan arvingarna i den ordning lagen föreskriver. Ifall den avlidne inte har närmare släktingar än kusiner övergår egendo- men till staten. Då man vill upprätta ett testamente lönar det sig att först utreda hur egendomen skulle fördelas utan ett sådant. Bröstarvingarna har rätt till sin laglott, som tillsammans motsvarar hälften av egendomen. Den andra hälften kan testamenteras på det sätt man vill. Ett testamente kan t.ex. vara väldigt viktigt för att trygga en sambos boende i fort- sättningen. Man kan också förverkliga sådant som är viktigt för en själv, t.ex. genom att reservera en del av förmögenheten för en organisation vars verksamhet man vill understöda.
Det nns stränga formkrav på hur ett testamente ska vara uppgjort, och det är därför att rekommen-
dera att man anlitar en expert. Ifall de formella kra- ven inte är uppfyllda är det möjligt att testamentet förklaras ogiltigt. Det bör också alltid göras skriftligt. Den som har gjort testamentet bör underteckna det i närvaro av två jävsfria vittnen som bägge samtidigt bör vara närvarande, och därefter bör även dessa un- derteckna testamentet. Vittnena bör vara medvetna om att det gäller ett testamente, men de behöver inte känna till mer om dess innehåll.
I regel kan ett testamente upprättas enbart av en myndig person. Då testatorn undertecknar testa- mentet bör denne förstå vad det innebär att skriva ett testamente. Testatorn bör förstå att testamentet är ett uttryck för dennes sista vilja, och att innehållet motsvarar dennes egen vilja. Emedan ett testamen- te förutsätter att den som skriver det har förmåga att själv fatta beslut, är det att rekommendera att man upprättar det medan man ännu är frisk. En framskridande minnessjukdom inverkar i sig inte på en persons behörighet att uppgöra sitt testamente, och en begynnande minnessjukdom är i allmänhet inget hinder för detta. Men om testatorn har en dia- gnostiserad minnessjukdom, och det nns skäl att misstänka att denna påverkar förmågan att göra ett testamente, lönar det sig att begära ett läkarutlåtan- de för att utreda ifall testatorn är behörig att upprätta ett sådant.
Behörigheten att upprätta ett testamente skiljer sig från rättshandingsbehörigheten bl.a. genom att det inte är möjligt att i förväg begränsa någons rätt att uppgöra sitt testamente, ens med domstolsbeslut. Man kan anföra avsaknad av behörighet först efter testatorns död, genom att väcka en s.k. klandertalan. Testamentsbehörigheten bedöms utgående från si- tuationen då testamentet upprättades. Ett läkarutlå- tande som har tillfogats testamentet kan bli ett viktigt bevis i en eventuell tvist om testamentet.
Om man vill trygga sin sambos fortsatta boende är ett testamente i det närmaste nödvändigt.
43